Nationalparker & Reservat i Botswana

Här hittar ni lite information om de olika nationalparkerna och reservaten i Botswana.

Skicka en förfrågan så lovar vi dig ett riktigt bra förslag inom kort.

Skicka förfrågan

Chobe

Chobe
Chobe National Park
 
Chobe Nationalpark ligger i norra delen av Botswana och omfattar en yta på ungefär 11 000 km ². Parken ligger vid Chobefloden, som gränsar till Botswana och Namibia. Chobe är den näst största nationalparken i Botswana och är känd för sina fantastiska möjligheter att beskåda Afrikas djurliv året om, tack vare en av de största och mest imponerande samlingar djur på kontinenten. Chobefloden försörjer den största koncentrationen av elefanter i hela Afrika och det är inte ovanligt att flockar  om över hundra elefanter kan ses på en gång. Chobefloden har sitt ursprung i Angola, där den kallas Kwandofloden. När den kommer in Botswana, blir Kwando Linyantifloden och sedan nära Ngoma Gate blir den till slut Chobefloden. Chobefloden sammansluts med Zambezifloden nära Kazangula vid gränsen till Botswana. Resenärer har möjlighet att fiska bl. a tigerfisk och braxen både i floderna Chobe och Zambezi, som utan tvekan är de främsta vatten i Afrika för att fånga en tigerfisk på kroken i.
 
Chobe National Park är hem till stora hjordar av elefant, buffel och zebra. Det finns höga tätheter av rovdjur som lejon, leopard, fläckig hyena och gepard. Parken är också hem till mer ovanliga arter av antilop som roan och sobel, puku, tsessebe, eland, red lechwe, waterbuck, och den sällsynta chobe buskbock. Andra djur som giraff, kudu, vårtsvin, gnu impala och många fler finns också i parken.
 
Chobe National Park har fyra distinkta ekosystem:
 
  • Serondela Area (Chobe Riverfront) i nordöst har frodiga slätter och tät skog som lockar ett stort antal elefanter och bufflar. Serondela är den mest besökta delen av Chobe Nationalpark eftersom det ligger nära Victoriafallen.
 
  • Savuti Marsh är beläget i västra delen av parken. Savuti kanalen delar Chobe i två delar och mynnar ut i Savutis sumpmarksområden. Savuti är välkänt för att stå som inspelningsplats för en rad populära dokumentärer om det Afrikanska djurlivet bl. a av National Geographic. Savuti har rika gräsmarker, savanner skog och ett stort utbud av träd och vegetation.
 
  • Linyanti ligger på den västra delen av Chobe och är ett träskområde. Linyanti floden och kärr är en kontrast till de annars torra skogsmarkerna. Linyanti viltreservat är känt för rovdjur och stora koncentrationer av djur, särskilt elefanter och bufflar som rör sig ner till Linyanti floden i början på vintern.
 
  • Nogatsaa och Tchinga, i det varma och torra inlandet, är området för den äventyrslystna resenären. Här finns vatten långt in i torrperioden och lockar ett överflöd av djur mellan augusti och oktober. Detta område är särskilt bra för att se Eland/älgantilop.
 
I Chobes naturliga miljö finns allt från översvämningsområden, mopane- och baobabträd, akaciaskogsmarker till grönskande gräsmarker och snår som gränsar till Chobe floden.
Mest uppseendeväckande i Chobe National Park är nog ändå dess enorma koncentration av elefanter. Chobe National Park är värd till den, för närvarande största elefantpopulationerna i världen och beräknas överstiga 120.000 st. Dessa elefanter är spridda över stora delar av norra Botswana samt delar av nordvästra Zimbabwe. Eftersom elefanterna är utvandrare så gör de säsongsbundna förflyttningar på upp till 200 kilometer från Chobe och Linyanti floderna, där de befinner sig under den torra årstiden. Under regnperioden samlas de i den sydöstra delen av parken.
 
De ursprungliga invånarna i Chobe var Sanfolket (även kända som Basarwafolket i Botswana). Basarwafolket var jägare och samlare och var ständigt i förflyttning från ett område till ett annat på jakt efter vatten, frukt och vilda djur.

I början av 1900-talet var den region som senare skulle bli Botswana uppdelad i ett system av markinnehav. Vid den tidpunkten var en stor del av parkens yta klassificerat som kronojord. Idéerna om en nationalpark kom för att skydda det varierande djurlivet, liksom att främja turismen. År 1932 förklarades en yta av 24 000 km ² i Chobe ett icke-jaktområde och under de följande två åren hade det skyddade området utökats till 31 600 km ².

På grund av svåra angrepp av tsetseflugan 1943, ställdes idén om en nationalpark in. Det var först 1953 som detta projekt fick statlig uppmärksamhet och drog igång på allvar igen och 21 000 km ² föreslogs nu bli ett viltreservat. Som ett resultat, föddes, 1960, ”Chobe Game Reserve” och slutligen 1967, förklarades reservatet som en nationalpark. Gränserna för nationalparken har förändrats under 1980 och 1987 för att öka storleken på nationalparken.

Chobe Nationalpark är lätt att nå med både bil och flyg. Gästerna har möjlighet att flyga till olika flygplatser, till exempel, Kasane flygplats i Botswana som ligger alldeles utanför Chobe. Kasane är för övrigt en livlig stad med enkel access till Chobe Nationalpark. I Kasane finns ett stort utbud av boendealternativ att välja mellan, allt från campingplatser till lodger och hotell. Det går också att flyga till Victoriafallens flygplats i Zimbabwe eller till Livingstone i Zambia. Kombinera gärna en vistelse i Victoriafallen med Chobe National Park för en underbar safari upplevelse.

Makgadikgadi

Makgadikgadi
Makgadikgadi Nationalpark

Makgadikgadi Nationalpark sträcker sig från stranden av Botetifloden genom ett inland av buskvegetation och gräsmarker. Den västra gränsen försörjer parken med mineralrika gräsmarker och Botetifloden levererar välbehövlig näring för de besättningar som bor i parken.

Leroo La Tau ligger på den västra sidan av Botetifloden, nordväst om byn Khumaga och cirka 140 kilometer sydost om Maun. Flodens östra strandsluttning utgör kanten av Makgadikgadi Nationalpark.

Botetifloden är det största utflödet ifrån Okavangodeltat och samlar upp vattnet som flyter förbi Maun, och sträcker sig cirka 250 km sydost och till slut mynnar ut vid sjön Xau på sydvästra kanten av den stora saltslätten vid Makgadikgadi. Det fanns permanent vatten i floden sedan långt innan Livingstone först utforskade området i slutet av 1840-talet och gjorde sjön Ngami känd för omvärlden. Floden försörjde stora horder av djur som säsongsmässigt utnyttjade det korta grässlätterna på den nordvästra sidan av Makgadikgadi. Senare kom floden även att försörja det boskap och dess skötare som flyttade in på västra banken med vatten. Floden var därför en naturlig barriär mellan vilda djur och boskap - och var samtidigt en naturlig gräns för nationalparken.

I mitten av 1980-talet började översvämningar av Okavango minska i och med regionen kom in i en cykel med lite nederbörd i avrinningsområdet. Botetifloden som då fick mycket mindre vatten, började torka successivt. Det torkade upp helt i mitten av 1990-talet. Vattnet slutade nå Makgadikgadi omkring 1987/88.

2009 kom den högsta översvämningarna i Okavango på de senaste 25 åren, och Botetifloden har börjat flyta starkt igen med vatten som når och flyter förbi Leroo La Tau. Efter regnperiodens början, har detta ökenområde blivit fullt med ett fantastiskt djurliv, hjordar av zebror och gnuer betar av hjärtans lust på de stora öppna gröna gräsmarkerna i Makgadikgadi.
 
Makgadikgadi Nationalpark handlar inte bara om lejon, zebra och gnu utan kan också skryta med chobe buskbock, leopard, gepard, brun och fläckig hyena, impala, kudu, schakal, porcupine, genet och caracal, för att nämna några. Dessutom finns det också möjlighet att se den sällsynta vita noshörningen.

Moremi

Moremi
Moremi

Moremi Viltreservat är beläget i den östra delen av Okavangodeltat, och gränsar till Chobe nationalpark. Moremi täcker nästan en tredjedel av deltat. Okavangodeltat är det största inlandsdeltat i världen och består av stora vattenområden, laguner, gräsmarker, skogar med akacia träd, savanner och tät mopaneskog.

Med ett så brett spektrum av vegetationen så finns också ett brett spektrum av vilda djur. Enorma hjordar av impala och tsessebe finns i området, och under den torra perioden kommer det hit stora flockar av buffel, gnu, elefant- och zebra från Kalahari på jakt efter mat och vatten. Lejon, geparder och flockar av vildhundar jagar på de öppna gräsmarkerna.
Reservatet är hem till över 400 arter av fåglar, däribland den afrikanska fiskörnen, krontrana och helig ibis. Denna stora mångfald av olika däggdjur, fåglar, insekter, växter, fiskar och kräldjur arter har lyckats anpassa sig till träskets villkor. Moremi Viltreservat är ett vildmarksparadis med bra safarimöjligheter hela året om.

Viltreservat förklarades 1963, av BaTawanafolket och var således det första viltreservatet som skapats av en afrikansk stam på sitt eget område. Under det tidiga 1960-talet var BaTawana styrd av Mrs Moremi, änka efter Chief Moremi III. Hon var oroad över ökningen av jakt och etablerade reservatet på sin egen mark och Moremi proklamerades den 15 mars 1963. Området drevs ursprungligen av Fauna Conservation Society of Ngamiland. Reservatet har sedan dess utvidgats till att omfatta Chief's Island år 1976 och under 1979 övertogs parken av Department of Wildlife and National Parks.

Moremi nås antingen med flyg eller landvägen via Maun. Att köra själv i Moremi rekommenderas endast för erfarna 4x4-förare och då endast under de torra månaderna. Sommarregnet kan göra delar av Moremi otillgängliga och vissa lodger stänger under december-februari.

Den bästa tiden att besöka Moremi är under den torra perioden (juli-oktober), då djuren samlas runt de konstgjorda vattenhålen när de naturliga vattensamlingarna har torkat. Under vintermånaderna (maj-augusti) kan det vara mycket kallt på natten, men behagligt varm med klarblå himmel under dagen. Från oktober till det att regnet börjar falla, i slutet av november eller början av december, kan vädret vara extremt varmt, både dag och natt.

Moremi är ett mycket bra område för att beskåda det afrikanska djurlivet där elefant, flodhäst, buffel, lejon, och de flesta andra djur (inklusive eland, kudu, antilop roan, och om du har tur även leopard) ses i överflöd. Fågellivet (både i deltat och torrare områden) är utmärkt, särskilt längs Khwaifloden. Under torrperioden hittar man en magnifik samling arter längs de permanenta floder och vattenhål och gör Moremi Viltreservat till en av de mest oförglömliga naturupplevelserna i Afrika.

Okavangodeltat

Okavangodeltat
Okavangodeltat

Okavangodeltat beskrivs ofta som "juvelen" i Kalahari och är en lugn och isolerad oas mitt i Botswanas hårda och ofruktbara öken. Okavango anses allmänt vara en av Afrikas bästa safariresmål med sin speciella mångfald av växter och djur. Deltat är en av de största och viktigaste inre våtmarkerna i världen och omfattar 16.000 km2, med 2500 växtarter, 65 fiskarter, 20 stora växtätare och över 450 fågelarter.
Deltat har också ett av världens största inre vattensystem. Dess huvudvatten rinner med start i Angolas västra högländer, och fortsätter rinna genom Namibia och slutligen träder in i Botswana, där det kallas just Okavango. Deltat är en oas omgiven av ett förtorkat landskap och samtidigt en otrolig källa till liv i ett land som är 80% torrt.

För flera miljoner år sedan flöt Okavangofloden in i en stor insjö som kallades Lake Makgadikgadi.
Tektonisk aktivitet och förkastningar avbröt flödet av floden som orsakar den till att avstanna och bilda vad som nu är Okavangodeltat. Detta har skapat ett unikt system för vatten sätt som stöder nu ett brett spektrum av djur- och växtliv som annars skulle ha varit en torr savann i Kalahariöknen.

Deltats vatten kommer ifrån det angolanska regnet, som börjar i oktober. Vattenmassorna passera gränsen mellan Botswana och Namibia i december och kommer att nå Maun någon gång i juli. Okavangofloden som stiger i högländerna i Angola når aldrig havet utan rinner sydost in i Kalahari. Här breder den ut sig i ett delta som täcker över 15 000 km ² med ett grönskande papyruskärr med öar och i ett nätverk av kanaler och laguner.

De årliga säsongsmässiga översvämningarna i deltat sker under juli och augusti, vilket är ett par månader efter det stora tillflödet vid Mohembo. Det tar ungefär fyra månader att filtrera genom deltat från Mohembo till Maun. Skälen till denna långsamma slingrande takt i översvämningar beror på avsaknaden av nedgången i höjd, som går ner lite mer än 60 meter över en sträcka på 450 kilometer samtidigt som vattnet bromsas upp av växtligheten. Under toppen av översvämningen kan deltats område expandera till över 16 000 kvadratkilometer och krympa till mindre än 9 000 kvadratkilometer i den låga perioden. När vattnet färdas genom deltat börjar vilda djur att flytta tillbaka till regionen.

Tidpunkten för den största översvämningen av deltat är ekologiskt viktigt. Det inträffar under den torra vintern, när ytvatten i de omgivningarna är en bristvara. Okavangodeltat har varit under politisk kontroll av Batawanastammen i flera hundra år. De flesta i stammen har dock traditionellt levt på kanterna av deltat. Ett litet antal människor från andra etniska grupper som Ovaherero och Ovambanderu bor nu också i delar av Okavangodeltat.

Deltat är hem till över 140 000 personer, 50% av dessa bor i byar med mindre än 500 invånare och lever på de varor och tjänster deltat erbjuder. Deras försörjning är nära förbunden med mångfalden av naturresurser.

Förutom skönheten i denna spektakulära våtmarksmiljö, är safarimöjligheterna mycket bra under hela året. Hjärtat i Okavango är Moremi Viltreservat. Utanför och runt om Moremi finns det stora privata reservat (lokalt kallas dessa koncessioner) som hyrs ut av regeringen i Botswana till researrangörer i hela Afrika. Dessa stora privata koncessioner erbjuder högsta kvalitet av exklusiv safari. Gästerna utforskar stora ytor av orörd natur och njuter av en känsla av privatliv som nästan är omöjligt att finna någon annanstans i Afrika i dag. Gästerna kommer att kunna tillbringa hela dagar med safari, antingen med fyrahjulsdriven jeep eller på en mokoro (en slags kanot) utan att se något annat fordon.

Eftersom det alltid finns en viss mängd vatten i Okavangodeltat är vattenaktiviteter något som erbjuds på de flesta av safarilägren i deltat. En mokorosafari är ett definitivt måste för alla gäster som besöker området – tillsammans med en erfaren guide utforskar man deltats vattenvägar i en form av kanot. Motorbåtar går att köra med på stora vattenvägar och laguner. Traditionella jeepsafaris görs på huvudöarna, med nattliga turer i de privata koncessionerna områden. Vandringssafaris är mycket populära i deltat. Känslan av att till fots vandra i Afrikas vildmark, utforska dess flora och fauna är en mäktig upplevelse - kanske det mest spännande sätt att se vilt på.

Okavangodeltat erbjuder givetvis den sanna Big Five-upplevelsen med stora hjordar av elefant, buffel och flodhäst som har detta bördiga område som deras hem, liksom många antiloper, giraffer och zebror, följt av lejon, leoparder, geparder och smygande krokodiler. Området är också ett mycket populärt resmål för fågelskådare då det här har noterats över 450 arter.
Det finns ett brett utbud av boende i Okavangodeltat som tillgodoser olika budgetar och intressen. Botswanas regering är angelägen om att undvika massturism som man anser har förstört andra områden i Afrika, men det är även viktigt att skydda de känsliga ekosystemen i Okavangodeltat. Regeringen har således inrättat en politik som säger att endast ett begränsat antal rum får hyras ut till turister i deltat årligen.

Det finns inga offentliga campingplatser i det inre deltat. Nästan hela deltat är endast tillgänglig med små flygplan. De flesta av lodgerna har sina egna landningsbanor. Eftersom Okavangodeltat är en exklusiv destination, är det fortfarande relativt vilt, obebott och orört.

Savuti

Savuti
Savuti
 
Savuti ligger i den sydvästra delen av Chobe och omfattar cirka 5 000 km ².
Savuti är något av en gåta, bortsett från de mysterier över alla de olika stavningar som används för "Savuti", är det den mystiska Savutikanalen som förbryllar. Flodens flöde är verkligen oförutsägbart.
Ibland flyter kanalen från Linyantis vattenvägar och in i hjärtat av Chobe Nationalpark, och berikar Savuti. När David Livingstone besökte Savuti 1851 så fanns här gott om vatten. År 1879 hade kanalen stannat upp och Savuti hade börjat torka ut. Proceduren upprepade sig igen i slutet av 1950 och fortsatte fram till 1980 då det åter torkat upp. Kanalen blev ovanligt produktiv remsa av gräsmark som tjänade som en korridor och jordmån till den omgivande skogen för en rad olika arter av växtätare.

Savutikanalen har en fascinerande historia av översvämningar och torka oberoende av god regnperiod och översvämningar på andra håll - ett mysterium som har fascinerat geologer och andra forskare i många år. Det anses att tektonisk aktivitet, djupt under Kalaharis sandbädd skulle vara orsaken till detta. Andra hävdar att kanalens flöde är främst beroende av regn i Angolas högländer som förser Okavangos, Chobes och Savutikanalens avrinningsområden.
 
2008 blev Savuti kanalen återigen en djup, klar vattenväg som hyser ett magnifikt marint liv med bl. a otaliga varianter av vattenfåglar. Vilda djur, från slätt- till rovdjur, har alla tvingats anpassa sig till en ny källa av vatten och alla de möjligheter och hot det har fört med sig. Hur länge dröjer det innan vattnet torkar upp igen? Att döma av historien kan det röra sig mellan allt från tio till mer än hundra år. Endast naturen kan svara på denna fråga.

De döda camelthornträden i Savuti har blivit ett av de mest framträdande dragen i landskapet - skelett av döda träd, dränktes i vatten för minst 40 år sedan. Den västra kanten av Savuti omfattar sandvallen Magwikhwe, vilken är en, cirka 100 km lång och 20 meter hög, strand till den super-sjö som en gång täckte större delen av norra Botswana. Det är svårt att föreställa sig att detta ogästvänliga, torra landskap en gång i tiden översvämmades av ett enormt innanhav. En annan del av Savuti kännetecknas av Gubatsa Hills som bildades för miljontals år sedan vid en vulkanisk rörelse. Dessa kullar stiger till cirka 90 meter ur ett helt platt landskap.
 
Mycket vilt passerar genom Savuti under den årliga migrationen mellan Botswanas torra inre och floderna i norr och väster. Zebror kommer på besök i stora hjordar, åtföljd av bl. a impala, gnu, giraff, tsessebe, buffel och elefant. De flesta djur ställer in kursen mot öppna slätter i söder och öster om Chobe under de gröna månaderna (december-mars). Gradvis, från april till november, flyttar de tillbaka till floderna i norr och väster eftersom marken torkar ut och hettan blir mer och mer påtaglig.

Vissa djur har sitt permanenta territorium i Savuti. Leoparder kan ses runt granitkullarna och flockar av fläckig hyena och lejon finns här också.
Old Bull elefanter finns också alltid i Savuti området. Det händer ofta något runt Savutis tre vattenhål, och under de senaste åren har lejonen här utvecklat en specialitet; jakt på nästan vuxna elefanter.
 
 
Savuti erbjuder utmärkta möjligheter för att se spännande djur under vissa tider på året. Den årliga zebramigrationen följs av stora koncentrationer av lejon. Bra Iakttagelser av gepard och leopard är möjliga liksom även på den utrotningshotade afrikanska vildhunden. Fågellivet är också fantastiskt med bl. a stora sekreterarfåglar och koritrapp. På sommaren invandrar vattenfåglar, såsom storkar, karminbiätare, fiskörnar och rödhuvad vävare, som man kan ses samlas i tusental. Detta är en imponerande syn!

Regnperioden infaller på sommaren, mellan november och april.
Djurlivet förflyttar sig mot stora gräsytor under denna tid. Under november/december migrerar tusentals zebror från Linyanti i norr till södra Savuti för att beta i gräsmarkerna i Mobabedepressionen. Under sommarmånaderna är både luftfuktigheten och temperaturen mycket hög.
Den torra säsongen är under vintermånaderna, från maj till oktober. Vattnet som har fallit under regnperioden har nu torkat och djuren beger sig mot konstgjorda vattenhål. Under månaderna september och oktober kan temperaturen vara extremt hög. Detta resulterar i utmärkta safarimöjligheter och stora chanser att bevittna kamp eftersom rovdjuren då är koncentrerad till vattenhålen.

Det går att både köra och flyga in till Savuti. Om man vill köra så behövs absolut ett 4x4 fordon eftersom vägarna, på sina ställen, kan vara mycket dåliga. Parken är öppen hela året, men om det blir en god regnperiod kan parken vara stängd för besökare som kör egen bil. Tillträde med flyg går via Kasane (trafikeras dagligen med transfer med bil från Victoriafallen och Livingstone) och från Maun till Savuti flygfält. Landningsbanan är 1 000 meter lång och i mycket gott skick.